Tuesday, 27 March 2012
What a pro...
I thought I took the whole "being alone with the kids" situation fairly well until I talked to H yesterday and it turns out that he's not coming home on Saturday but Sunday. A whole night and a whole day more. That almost made me cry. It stresses me more than I want to admit to be alone. I've got a big nasty pimple on my chin, I'm so tired and I feel so alone even if I had my family over for a few days. What a pro...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
gudars, hoppet lamnar oss sist! hall ut, han kommer!!!
ReplyDeletemen jag kanner igen det dar...james aker ivag till tyskland pa jobb, man VET att han kommer hem pa lets say fredag, man forbereder sig mentalt, att pa fredag ar jag inte sjalv.....torsdagen kommer, yay, man har nastan klarat det...telefonen ringer och han sager...sorry babe, have to stay til sunday. tararna sprutar redan vid sorry......sedan kommer sunday, man har klarat det sjalv med nöd och näpe...men gissa om man ar förbannad pa stackarn.......kram pa dig!
Maarit
Tack Maarit! Det känns någonstans bättre att veta att det finns fler som suttit i samma situation och kommit ur den med förståndet i behåll ;)! Men visst är det konstigt vad en dag hit eller dit kan göra... Och det hjälper ju inte att bli arg men någonstans behöver känslorna komma ut, just nu går nog en hel del ut över barnen tyvärr.
ReplyDeleteKram