At the breakfast table this morning. As happy and rested as ever!
Now I'm just going to bang my head against a wall and have my second cup of coffee (only second!) while I'm repeating my mantra "it's just a phase..."
Tuesday 31 May 2011
It's just a PHASE...
Yesterday evening Lovisa decided to be a bit manic again and it took about an hour to put her to sleep. Which made me manic so around 10:30 pm, when both babies where sleeping, I couldn't go to sleep. I shouldn't have written that stupid blog post yesterday evening. Shorter naps? Bah! What do I know? Maybe it's her molars coming out...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Ja, du. Det är inte lätt att ha två barn under två, det förstår jag. Själv kunde jag inte ens börja tänka tanken att skaffa en till förrän S var dryga två, för innan dess var det bara för jobbigt med sömnen... Så jag förstår. Jag tyckte tiden mellan ett och två var superansträngande. För även om det bara är en fas - för det är det ju, klart hon kommer att sova bättre så småningom - så kan det ju ta lång tid innan det riktar till sig. Jag har ingen direkt tröst att ge, jag tror mest på att leva i nuet, vila när man kan och inte problematisera och tänka för mycket på det som händer. Det som sker det sker och du kommer att orka. Och låt Hubert ta nätter då och då åtminstone med Lovisa. Du har ett heltidsjobb du med med Andrea och ska orka i längden också. Kram!
ReplyDeleteDet är lätt att analysera för mycket när L inte sover bra. Igår natt tog det 1,5 timmar att få henne att sova och då skyllde vi förstås på värmen (vilket iof var befogat, i L:s rum är det hemskt!)! Men visst vore det bäst om man bara accepterade, hade massa tålamod och tog det som det kommer. Försöker :)! Kram!
ReplyDelete