It feels like I just complain about Andréa and her lack of sleep. But the truth is that she's also such a bunch of joy and happiness! She's just a big smile when she wakes up in the morning, she's laughing a lot, has a great sense of humor and loves to watch her sister do all kinds of prank and then tries to do the same... She's just adorable...
She started to crawl with a special style that we call "The monkey style". So now she switches between "The butt style" and "The monkey style" and of course tries to walk as soon as she has something to hold on to...
Hur gulligt som helst! Jag tror inte du behöver förklara för någon av oss som läser din blogg att det kan vara dödsjobbigt att ha två små barn varav ett som inte sover... Det är klart att de är det mest fantastiska i ditt universum! Jag tycker att du är modig som berättar om hur utmattande det verkligen kan vara ibland, och inte bara ge en sockersöt bild av småbarnstiden. Upp och ner, runt och runt, allt i en salig blandning :) Go Karin!
Goa Andréa! Tycker dina krypstilar verkar funka toppen. Och det ser inte ut som det dröjer länge förrän du springer omkring och gör mamma tokig =) /Lena B
Katarina: tack, vad du är gullig. Vissa dagar känner jag mig bara som en riktig gnällkärring. Samtidigt som jag själv har lite svårt för bloggar av typen "och så levde vi lyckliga i alla våra dagar", där allt är så tillrättalagt och gulligt. Det känns fejk... Så jag bloggar på med en betoning på ärlighet och det är skönt för det fungerar som lite terapi för mig samtidigt.
Karin, fortsätt med den ärliga stilen! Jag tycker att alla mammor har en plikt (även om det låter lite högtravande) att jobba för att ta kål på den envisa modersmyten om den självutplånande men ack så lyckliga mamman. Föräldraskap är ju jättespännande grejer, men det blir inte det om alla mammor försöker leva upp till en ouppnåelig bild, som de tror att alla andra lever upp till men ingen gör. Du har en viktig uppgift :)
Hur gulligt som helst! Jag tror inte du behöver förklara för någon av oss som läser din blogg att det kan vara dödsjobbigt att ha två små barn varav ett som inte sover... Det är klart att de är det mest fantastiska i ditt universum! Jag tycker att du är modig som berättar om hur utmattande det verkligen kan vara ibland, och inte bara ge en sockersöt bild av småbarnstiden. Upp och ner, runt och runt, allt i en salig blandning :)
ReplyDeleteGo Karin!
Goa Andréa! Tycker dina krypstilar verkar funka toppen. Och det ser inte ut som det dröjer länge förrän du springer omkring och gör mamma tokig =)
ReplyDelete/Lena B
God she's getting so big. what a gorgeous little girl! xxx
ReplyDeleteKatarina: tack, vad du är gullig. Vissa dagar känner jag mig bara som en riktig gnällkärring. Samtidigt som jag själv har lite svårt för bloggar av typen "och så levde vi lyckliga i alla våra dagar", där allt är så tillrättalagt och gulligt. Det känns fejk... Så jag bloggar på med en betoning på ärlighet och det är skönt för det fungerar som lite terapi för mig samtidigt.
ReplyDeleteLena B: jag har också känslan av att hon går själv vilken sekund somhelst. Det blir kul! Eller inte ;)!
ReplyDeleteDot: I bet your little one is not that little anymore either! You have to send me some pics! xxx
ReplyDeleteKarin, fortsätt med den ärliga stilen! Jag tycker att alla mammor har en plikt (även om det låter lite högtravande) att jobba för att ta kål på den envisa modersmyten om den självutplånande men ack så lyckliga mamman. Föräldraskap är ju jättespännande grejer, men det blir inte det om alla mammor försöker leva upp till en ouppnåelig bild, som de tror att alla andra lever upp till men ingen gör. Du har en viktig uppgift :)
ReplyDeleteTack för de mycket kloka orden Katarina!
ReplyDeleteTack för de mycket kloka orden Katarina!
ReplyDeleteTack för de mycket kloka orden Katarina!
ReplyDelete