"Dear Exhausted,
The challenge with babies is that their genetic makeup is essentially from the stone-age.
Whether you believe humans started off in the Garden of Eden or a primeval forest doesn’t much matter. The point is that moms didn’t have to go to work the next day, and babies couldn’t sleep by themselves without getting eaten by predators.
So babies are designed to sleep with their moms. When they wake slightly between sleep cycles – which all of us do – they don’t put themselves back to sleep naturally. They first look around for mom and make sure everything’s ok.
So the bad news is that many babies do not fall asleep without being held, and do not sleep all night in their own bed, unless they are “trained” to do so. It simply isn't a "normal" thing for small humans to do, biologically speaking. But of course that presents a problem for parents who expect to get a good night’s sleep so they can function the next day.
The good news is that if your baby is over a year old, you can teach him to put himself to sleep. Sooner or later, your child will begin sleeping though the night. Speaking from experience, as a teen your sleepless baby may well sleep a lot."
So it's comforting to know that this is totally normal, she doesn't want to get eaten by predators and who could blame her? It's also comforting to know that some day it's going to pass and when she's a teenager I'm going to swear about her never getting up. But seriously, before that I have to figure out a way of not going insane. This night I was aggressive. I felt anger. When I, for the 20th time, put her down in her crib I wasn't very gentle and I said in anger "Sleep, sleep, sleep!!!". Then she started to cry and so did I. So there we where crying ourselves to sleep... I feel like such a looser...
En fråga som jag ställt mig flera gånger när jag läst din blogg är: Kan inte pappan avlasta dig? Det låter på dig som om du tagit de allra flesta nätter hitintills. Kanske han skulle ta lite fler nätter än du nu, så du får sova. Att både vara med ett barn hela dagarna och sen ha huvudansvaret på nätterna kan lätt bli too much! Eller varför inte lite pappaledighet?
ReplyDeleteJag sörjer att han inte kan ta någon pappaledighet. Det är ett val som vi gjort gemensamt eftersom vi inte visste hur länge vi skulle bo i Kanada och där hade jag ju inget jobb. Nu är han i Sverige på kontrakt och då kan man inte vara pappaledig. Samtidigt vet jag faktiskt inte om han skulle varit pappaledig trots att han kunnat, ärligt talat tror jag inte det. Han förväntas och vill jobba. Punkt slut. Men visst måste vi dela mer på nätterna och vi har börjat ta varannan natt nu eftersom jag är så slut, så slut. Men det går väl sådär, jag vaknar ju när hon gråter trots öronproppar...
ReplyDeleteFy så jobbigt Karin, jag känner med dig! Inatt vaknade Emmett vid två tillfällen och var ledsen. Och idag är jag helt slut. Och visst är det otäckt när man blir sådär arg? Som om ungen gör det med flit för att ställa till det för sina föräldrar. Är ni friska nu allihop? Kanske dags att testa någon metod i alla fall? Jag vet att vissa är emot det. Men om mamman inte mår bra kanske det är nödvändigt?
ReplyDeleteStor kram! Lena B
Om jag förstått dig rätt så sover hon inte i er säng. Kanske värt att prova? Jag håller tummarna för en hel natts sömn!
ReplyDeleteLena: ja det är skrämmande när man blir arg. Och arg blir man när man är så outsägligt trött. Huvudsaken är väl att man vet att det är OK att bli arg så länge man inte skadar sitt barn... Och det har jag inte gjort än! Andréa är fortfarande jättesnorig och hostar litegrann. Jag vet inte om det är tid att testa en metod... Vår ssk sa att om man ska köra metod typ SHN så måste båda föräldrarna vara jättepeppade och engagerade till 100% och det är nog tyvärr inte H. Han är mycket coolare än jag och är av åsikten att hon snart kommer sova sina hela nätter (ha, ha, det har han sagt i 1 år snart). Nu tar vi iaf varannan natt och det gör ju lite skillnad. Kram!
ReplyDeleteKatarina: ja, det kanske är värt att prova så vi alla får sova. Vi har varit motståndare till det tidigare och har bara i undantagsfall tagit över henne i vår säng. Men sova måste vi ju! Men nu är A så van att sova i egen säng och hon har gjort det i hela sitt lilla liv, så lite surt känns det att skapa en vana som inte finns... Men om hon inte börjar sova bättre så får det nog bli så iaf...
ReplyDelete