Yesterday my boss called me to talk about my work hours when I start in September. Since that call I've realized that my maternity leave actually is coming to an end. And it's not a day too late. Because the girls are driving me insane. I don't have any patience left. If the weather doesn't allow us to go outside we turn into three monsters, whining, screaming and argue about everything. It can be a tiny thing, like and apple in the toilet that freaks me out.
A thunderstorm made us stay inside this afternoon. The comfort is in the oven, an applepie made of apples, speltflour, oats, maple sirup, cinnamon and butter. I believe it's a tiny bit more healthy than the regular pie made from flour and white sugar, don't you agree?
Hej Karin!
ReplyDeleteJag råkade hamna på din blogg för ett tag sedan, och har nu fastnat ordentligt. En jättefin sida! Det är verkligen skönt att läsa om någon som skriver rakt och ärligt om livet med småbarn... Jag tycker om att läsa bloggar, men de flesta skriver ju mest om hur fantastiskt underbart livet är och hur lyckade människor de är i allt. Det blir ganska ytligt och ointressant tycker jag, men jag kan också förstå det. Det krävs ju mod för att våga berätta om sig själv och hur man känner för en massa främmande människor. Fint är det att läsa din blogg i alla fall!
Är själv mammaledig med två småttingar, 3 och 5 år, och känner igen mig i det du skriver. Älskar dom över allt annat så klart, men inga andra kan göra mig så j-kla urbota arg och trött. Försöker att inte få dåligt samvete över det, för jag vet ju att det är helt normalt. Men ibland är det svårt!
Lycka till med jobbet i september! / Anja
Hej Anja! Vad kul att du hittat hit, jag blir alltid glad när en "ny" läsare presenterar sig. Och kul att du gillar bloggen, trots allt mitt gnäll ;)!
ReplyDeleteTack för lyckönskningen, efter 3 år som mammaledig är det väl dags att kasta sig ut i arbetslivet igen *sväljer nervöst*...
/Karin
Ha ha, gnällig är du väl knappast! Du berättar väldigt ärligt om hur det känns att vara förälder till små barn tycker jag, och jag känner igen mig väldigt väl i det du skriver om. Lycka och humor och ilska och trötthet.
ReplyDeleteJa, att börja jobba igen kan verkligen kännas läskigt! Man har liksom levt ett helt annat liv än alla andra som inte varit mammalediga. Jobbar "bara" halvtid och tycker att det blir mkt ändå m hämtningar och lämningar, handling, osv. Och få lite vuxentid på tu man hand (för sig själv är man ju sällan :). Kan säga att man kommer snabbt in i den nya rytmen igen, så jag tror inte att du behöver vara nervös. Det är ganska skönt att jobba lite också, framför allt att träffa andra vuxna på dagarna. /Anja
Ja, det är med skräckblandad förtjusning som jag återvänder till jobbet. Men det är hög tid känner jag (och barnen också tror jag)!
ReplyDelete